Varför?

Varför kan inte jag vara som alla andra?
Varför kan inte jag vara lugn & sansad & inte flippa ur över "småsaker"?
Varför blir jag så fruktansvärt ledsen & besviken när det inte blir som vi sagt?
Varför tänder jag på alla cylindrar på 2 sekunder & när det gått över så bara gråter jag?
Varför får jag så sjukt dåligt samvete över frustrationen jag känner?
Varför kan livet inte en endaste gång vara lätt?
Egentligen så vet jag ju svaret på alla frågorna ovanför.....
Jag tycker om honom så jäkla mycket & är så rädd att sabba det. Och vad gör jag? Beter mej som ett jävla psykfall *suck*
Kan nån fixa inställningarna på mej så jag blir kompatibel med livet?
nä, jag vet att det är bara jag som kan ändra på mej. Eller ändra är inte rätt ord, jag måste försöka tro på mej själv lite mer.

Hur som helst så ser jag fram emot helgen. Har lånat stugan i Åkersjön så på fredag åker jag, Micke & Lillan upp dit. Ska bli skönt att komma iväg en sväng, få lite miljöombyte & få umgås med Micke en hel helg =) Behöver det.
Tack för pratstunden hjärtat, det känns mycket bättre nu.
<3 <3 <3 Love you!! <3 <3 <3 Puss