Mej själv förmodligen, låg & funderade igår (som vanligt).
Jag har det faktiskt rätt bra, har en dotter som jag älskar över allt annat, har ett jobb som jag trivs med, min lägenhet som snart blir någon annans, min (skit)bil som bara går sönder, goa underbara vänner som alltid finns där. Vad har jag att klaga över egentligen?
Får höra att jag är glad, framåt, snygg & trevlig. Men varför känns det inte så?
Känner mej sur, ledsen, pessimistisk, ful, allmänt osocial & ensam.
Det finns en person som kan göra mej så himla glad men som oxå gör mej jätte ledsen.
Har så mycket som jag måste få ur systemet för att kunna börja fungera så jag tog & skapade en ny blogg som är lösenordsskyddad (hoppas jag) där jag kan skriva om sånt som jag inte riktigt vill att "vem som helst" ska läsa.
Mina tankar & mina känslor i en salig blandning.
Jag vet inte om jag nånsin kommer lämna ut bloggens lösen till någon men finns det intresse så kan ni ju alltid fråga men ta det inte personligt om ni får ett nej.
2 kommentarer:
Jag hoppas att jag får förtroende att läsa. Om inte, finns jag naturligtvis här för dig ändå. Kramarn, Kusin G.
Och förresten- ska ni flytta??
Skicka en kommentar