Va på Max & käka, sitter & surrar med Anders & tittar på folk.
Ser en ryggtavla i kön & får riktigt ont i magen & hjärtat slår 500 slag i minuten =(
Samma längd, samma kroppshållning, samma frisyr & färg........
*men så vänd dej om då!!!!* TILLSLUT efter vad som känts som en EVIGHET (säkert flera minuter) vänder sej människan om & ........
Nä, det va inte han :-S *pust* en suck av lättnad & besvikelse, måste dock titta en gång till för att vara riktigt säker.
FAN; FAN; FAN!!!!!!!
NÄR ska detta ta slut??
NÄR ska jag sluta sakna honom??
NÄR ska jag glömma??
NÄR? NÄR? NÄR?
2 kommentarer:
tror du man någonsin gör det? :/
Tyvärr inte när man fallit så mycket......
Men man får väl hoppas att det blir lättare nån gång iaf
Skicka en kommentar