Det är 14 timmar sen jag for från Kälarne & jag saknar M hur mycket som helst!!
Det va länge sen jag kände så här, det pirrar i magen, kan inte sluta le, vill vara nära honom hela tiden, saknar honom gränslöst när vi är ifrån varann....
Han tror dock att jag inbillar mej (*hrmf*) men det blir han väl varse när jag inte kastar in handduken, vilket jag förmodligen hade gjort om jag inte kännt så här.
Jag menar, vem åker 10 mil enkelresa för att träffa nån om man inte har dom rätta känslorna?? Inte jag iaf, det är jag för bekväm för.
Men nu är det juh så att jag är så himla tokkär att jag gladeligen åker dit & kliver upp 1 timme tidigare för att hinna på jobbet på morgonen.
Samtidigt som det känns så super bra så är jag livrädd, tänk om han inte alls känner som jag??
Jag tror att han gör det, men jag vet ju inte hundra....
Fast det lär man väl aldrig göra & jag vet att det inte finns några garantier men jag hoppas, hoppas, hoppas att det här håller. Vill inte förlora honom, han är så himla underbar.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
4 kommentarer:
åh vad härligt det är med sådan kärlek, man vill bara stanna tiden och slippa alla måsten!! har precis dessa känslor för din bror, å det e helt underbart :)
Jag är glad för din glädje!
Tack tjejer =)
Åååh! Det är du så innerligt värd! NJUUT! Kramar, Kusin.
Skicka en kommentar