Good enoght

Om du inte vet hur mitt liv ser ut så LÄGG DEJ INTE I!!!!!!

Har haft en disskution (stavningen??) med en släkting som lyckades trigga mej till den milda grad.
Varför ska jag behöva försvara mej när h*n inte har dej blekaste aning om hur mitt liv ser ut?
Visst jag har kanske gnällt lite väl mycket sista tiden men livet är rätt tungt just nu.
Men att antyda att jag inte tar ansvar för mitt liv utan skyller på andra & att jag inte är tacksam för det jag har, det tycker jag är jävligt orättvist.
Jag har klarat mej själv sen jag flyttade hemifrån, visst har jag bett om ekonomisk hjälp nån gång men det är fan inte ofta.
Jag VILL klara mej själv, vill inte att min föräldrar ska curla för mej, vilket dom inte heller gör.
Jag är tacksam över min dotter, skulle inte vilja vara utan henne även om det är jobbigt ibland.
Jag är tacksam över att jag har ett jobb som jag älskar.
Jag är tacksam att jag har tak över huvudet.
Jag är tacksam för alla mina underbara vänner som stöttar mej i vått & torrt
Jag är tacksam över att ha träffat Micke även om det är tufft just nu & jag inte vet var det landar.
Jag har mycket att vara tacksam över, vilket jag är men kanske inte alltid visar.
Gömmer mej nog lite bakom mina murar där jag har min trygghet, där jag inte blir sårad.
Men i bland lyckas någon speciell komma förbi dom & då är risken att hjärtat går i miljarder bitar. Ibland måste man våga chansa.......
Jag vet att livet inte är nån dans på rosor eller en romantisk film där dom får varann i slutet.
Men nån gång skulle det vara skönt om jag kunde vakna med ett leende & säga:
- Jag är så lycklig!
Just nu lever jag här & nu, det är tungt, jag kämpar på, jag kommer att få ordning på tillvaron så småning om.
Jag gör vad jag kan för att räcka till, för att orka, för att vara en bra mamma, jag ska inte behöva bevisa för någon att jag duger, jag är den jag är & jag kan bara hoppas att det räcker.

Jo då h*n fick igång mej rejät *morr*