Ibland är jag bara patetisk.
Här sitter jag, med Nova lugnt sovandes i rummet bredvid & tycker att livet är tungt "bara" för att jag saknar Micke.
I Umeå sitter en mamma & vakar över sin 13 åriga dotter som är nersövd med blödningar i hjärnan efter trafik/ridolyckan i fredags. Tillståndet är allvarligt & livshotande.
Mina tankar & massor av styrkekramar skickar jag till familjen.
Det finns verkligen inte ord för hur orättvist & skört livet är.
Va rädd om varandra & dom ni håller kär.
1 kommentar:
Men du... D e ju så man funkar. Inte behöver du ha dåligt samvete för det...
Skicka en kommentar