Ganska ofta förundras jag över mina medmänniskor, idag gäller det återigen hundägare.
Var ute på en uppfriskande & rask promenad med Ragg & grannen.
Möter 2 tjejer med var sin hund, vi stannar för jag ser att dom har uppenbara problem med den ena hunden & efter en stund kommer den skällandes mot oss.
Jag ställer mej framför Ragg, gör mej stor & ryter & skriker åt hunden att gå tillbaka.
Hunden vänder & springer tillbaka men Tjejen lyckas inte ta fast hunden som skällandes springer i cirklar runt henne & oss.
Jag uppskattar att hunden, en vit schäfer hane, är max 1½ år. Mycket valpig & osäker.
Tjejen talar om att han är jätte snäll men en problemhund.
Jag säger åt henne att du ska nog kanske inte ha honom lös om han inte lyssnar & kommer på inkallning.
-Ja men han kröp ju ur halsbandet....
-Mmmmm, kanske ska ha en annan sorts utrustning på honom i så fall.
Ikväll hade både hon & hunden tur att Ragg inte är en ilsken hund & lättretad hund.
2 kommentarer:
Ja, visst är det underbart med sådana hundägare...
Antar att du har träffat på den svarta flatten som bor där borta i röda radhusen?
Vet inte huuur många gånger han har kommit framkutande till oss... Lyssnar nada på husse, som inte ens ber om ursäkt... Han har fått sig några rejäla utskällningar av mig, men inte fan lär han sig.
Jag ser det som min skyldighet att gå imellan när det kommer fram hundar så där, för att Kita ska känna sig trygg och lita på mig som ledare. Inte så kul alla gånger... Klarar man inte av att vara ledare för sin hund så ska man fan se till att den inte tar sig lös.
Nä.....den har jag nog lyckats undvika.
Skicka en kommentar